SSPD Posthistoria Handbok Postal History handbook
/revised 16 Mar 2004
Småpaket
 

Historia

Vid postkongressen i London 1929 fattades det beslut om att införa försändelseslaget småpaket, ”petit paquets” i den internationella postutväxlingen. Varje land ägde själv rätt att bestämma om man skulle eller inte skulle införa försändelseslaget. Utväxlingen av småpaket mellan länder krävde att en överenskommelse hade träffats mellan de två berörda länderna.

I ett kungligt brev till Generalpoststyrelsen den 9 maj 1930 förordades att postverket skulle deltaga i utväxlingen av småpaket i riktning såväl från som till Sverige. Det ansågs dock inte nödvändigt att införa försändelseslaget inrikes, eftersom inrikes portot för brev såväl som för paket var lägre.  Från den 1 juli 1930 infördes småpaket i Sverige, utväxling kunde bara ske med de länder där överenskommelse hade träffats. Syftet med införandet var att ge allmänheten möjlighet att utrikes sända mindre och lättare varor med brevposthastighet till ett lägre porto än brevportot.
Beteckningen småpaket var något förvillande, då vi i Sverige tidigare hade använt beteckningen för paket upp till vikten 1 kg. Värt att notera är att trots namnet så var det en brevförsändelse.


Detta är ett småpaket, innehållande 6 bestick, sänt till USA 1 april 1954. Vikten understeg 250 gram varför avgiften var 50 öre. Försändelsen har en tulletikett, vilket ledde till att förtullning skedde i USA. Det amerikanska postverket tog ut en förtullningsavgift på 15 cent.
Regler

Småpaket var i fråga om form, beskaffenhet och förpackning underkastade samma bestämmelser, som gäller för varuprov. D.v.s. försändelsen fick inte innehålla annat handskrivet än namnet på företaget, adress, artikelnummer och pris.
Småpaket fick inte innehålla brev, anteckningar eller handling som hade karaktären av verklig och personlig skriftväxling. Detta förhållande skulle lätt kunna undersökas. Däremot fick det innehålla en faktura. Dessutom gällde att avsändarens namn skulle finnas på försändelsens omslag. I ett cirkulär från den 19 januari 1938 kunde man läsa att nya regler hade tillkommit, dessa förbjöd småpaket att innehålla frimärken eller andra frankotecken antigen de var makulerade eller ej. Vidare förbjöds sedlar och checkar eller som det uttrycktes representativ av penningvärde.
Innehållet kunde vara tullpliktigt. Om så skulle den förses med en grön etikett, blankett 50 a, senare kallad bara 50. Till vissa länder krävdes också en fullständig tulldeklaration som skulle fästas på försändelsen med ett korsslaget snöre, till dessa försändelser användes blankett 50 b, senare kallad 66.
Den i Postfördraget från 1929 beskrivna hembärningsavgiften beslutade det svenska postverket att aldrig införa.
Småpaketen skulle för att lätt kunna undersökas inlämnas öppna. I Postfördraget från 1952 finner man att ordet ”Petit paquet”, eller motsvarande beteckning på ett i adresslandet känt språk, skulle skrivas på ett iögonenfallande sätt på framsidan av försändelsen.
Film som sändes utrikes för framkallning kunde, från den 12 oktober 1954, sändas som småpaket.
Från den 1 juli 1955 infördes samma minimimått för småpaket, som inte var av formen rulle, som för brevkort och trycksakskort. Detta var 7 x 10 cm.
Under 1974 påpekades i Kassanytt (1974-99) att småpaket inte fick innehålla personlig skriftväxling, vilket innebär att grammofonskivor eller bandspelarband på vilka personliga meddelanden spelats in, inte får sändas som småpaket. Detta indikerade att det 1971 upphörande försändelseslaget fonopostförsändelser därefter kunde sändas som småpaket men egentligen bara om inspelningarna var icke personliga. Enligt ett annat Kassanytt (1975-288: 1.6) får småpaket innehålla ”bildupptagelse” d.v.s. videoband.
Försändelseslaget upphörde den 31 december 1980 års utgång.

Mått och vikt

Max vikt var 1 kg och max mått var 45 x 20 x 10 cm (längd x bredd x tjocklek) eller om försändelsen var en cylinder så var max mått 45 cm i längd och 15 cm i diameter. I övrigt gällde samma regler som för varuprov.

Tilläggstjänster

Småpaket kunde rekommenderas, sändas med luftpost och till vissa länder även beläggas med postförskott. Under och precis efter andra världskriget hände det ofta att småpaket och varuprov undantogs från att kunna luftpostbefordras. Den 17 mars 1948 infördes en speciell luftpostavgift för bl.a. småpaket, denna gällde tills dess småpaketen avskaffades.


Ett småpaket som har sänts med luftpost den 7 april 1952. Porto 50 öre och den speciella luftpostavgiften för under 50 gram som var 90 öre.

Portotaxor

Till utlandet, endast till länder med vilka Postverket hade överenskommelse.
 
 
 
Vikt 1/7 
1930 

31/12 
1934 
1/1 
1935 

31/5 
1957 
1/6 
1957 

30/6 
1962
1/7 
1962 

30/6 
1964
1/7 
1964 

31/12 
1966
1/1 
1967 

30/9 
1971
Vikt 1/10 
1971 

30/6 
1972
 1/7 
1972 

30/4 
1975
1/5 
1975 

31/12 
1980
150 g  50  50  75  100 125  140 100 g 85  100 110
200 g 60  50  75  100  125 140  250 g  165  165  175
250 g 75  50  75  100  125 150  500 g  275  275  290 
300 g  90  60  90  120  150  180  1 000 g 490  490  520 
o.s.v. 
per ytterl.. 
50 g 
15 10  15 20 25  30 - - - -

Litteratur;
 

Poststadga från UPU kongressen i London 1929, Kairo 1934, Buenos Aires 1939, Paris 1947, Bryssel 1952, Ottawa 1957 och Wien 1964.
Brevtaxan, 1930
Kungl. Generalpoststyrelsens Cirkulär, 1930 – 1969
Anteckningar till Allmänna Poststadgan, Grape 1929, 1936, 1943, 1955
Kassanytt, 1974 och 1975
---
Kjell Nilson 2002-04-09